pixpaxlisa

Jag lever på hoppet. För även fast det är negativt och jävligt jobbigt hela tiden så tror jag faktiskt att det blir bättre. Jag är väl naiv men jag vet att vi snart kan säga ajdö till all skit.

Idag ska det fan bli bra.

"Make a fool of yourself while you still have the chance"

weheartit.com

Tänk vad mycket mer det finns därute. Vi är bara en liten del i detta mysterium.

"Det högsta är ej att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall."

Satt på busshållplatsen idag och solen lyste i ansiktet och nu är det 16,4 grader i solen. Tack tack tack.

Åh vad jag hoppas att detta blir bra. Att det fungerar. Att någonting går vägen. FÖRVÄNTANSFULL TILL BRISTNINGSGRÄNSEN.

Imorgon är den första dagen i mitt nya liv. Lika läskigt som spännande.

Nu kommer jag bara sitta här och inte göra mig förstådd alls, men jaja. Jag undrar varför det är jag som skall ta de största smällarna. Man undrar ju lite om jag inte har haft så det räcker. Varför en gång till? Jag blir frustrerad av det har blivit såhär. Varför kunde ingen annan ha fått lite skit också, för en gångs skull? Antagligen kommer jag aldrig att få veta. 

Men, jag är inte bitter. Det är jag verkligen inte. Jag är bara ledsen. Jag är bara så himla trött. Jag vill bara att det skall vara över så fort som möjligt, så att jag kan fortsätta leva mitt liv någolunda normalt. Jag vet att det kommer att gå bra, det tvivlar jag inte på, MEN DET ÄR BARA SÅ JÄVLA JOBBIGT.

Men jag ska kämpa, som jag alltid gjort. Nu jävlar.  

Jag må vara gammaldags, men idag, den 19 juni, var verkligen en fin dag. Man får lite mer tro på kärleken och lyckan. Klyshigt, ja, men så får det väl vara då.

Fan. Jag orkar inte mer. Det är som att få en örfil av ödet. Har jag inte redan haft tillräckligt?

Cha cha bloggen.

Här får man alltså fyra dagars ledighet och vad händer? Man blir sjuk. Surt? Lite, ja.
Hade tänkt göra typ en miljon roliga saker idag, men jag fick istället spendera timmarna med That '70s Show och halstabletter. Nu sitter jag här med en filt och tittar på töntiga filmer från typ 2001. Så mycket party som det kan bli alltså.

Hoppas att ni andra är lite mindre bedrövliga än vad jag är just nu. Nu ska jag tycka lite mer synd om mig själv. Simma lugnt.

Somnade klockan tre igår. Just nu känns allting så väldigt ljust och trevligt (märk ironin).

Just nu känner jag mig som ett litet barn när jag sitter här med ett påskägg, medan solen lyser in genom fönstret. Precis som när man var liten. Jag blir så galet nostaligsk vid sådana här tillfällen.

Cha cha.

Det går så himla trögt för mig att skriva. Jag skall göra ett arbete om Jane Austen på svenskan, men det går inte. Det kommer inte upp några ord i hjärnan. I vanliga fall brukar det flyta på och gå väldigt enkelt, men nu tar det liksom stopp. FJEJFJFLKFÖAÄWÅW.