pixpaxlisa

Hejdå du varma, påtvingade, smärtsamma sommar.
Välkommen du svalkande, barmhärtiga, sagolika höst.
Jag har väntat.

Blir det bättre den här gången? Kommer kroppen för en gångs skull, att ge mig lite tid då kraftlösheten inte ligger som en svart, tung filt över mitt sinne? Jag vill känna lätthet igen. Jag vill ha det där självklara som alla andra har. Mitt eget bästa räcker inte till, så nu hoppas jag att du, en gång för alla, kan ge mig det jag ber om.