Babbel
Nu kommer jag bara sitta här och inte göra mig förstådd alls, men jaja. Jag undrar varför det är jag som skall ta de största smällarna. Man undrar ju lite om jag inte har haft så det räcker. Varför en gång till? Jag blir frustrerad av det har blivit såhär. Varför kunde ingen annan ha fått lite skit också, för en gångs skull? Antagligen kommer jag aldrig att få veta.
Men, jag är inte bitter. Det är jag verkligen inte. Jag är bara ledsen. Jag är bara så himla trött. Jag vill bara att det skall vara över så fort som möjligt, så att jag kan fortsätta leva mitt liv någolunda normalt. Jag vet att det kommer att gå bra, det tvivlar jag inte på, MEN DET ÄR BARA SÅ JÄVLA JOBBIGT.
Men jag ska kämpa, som jag alltid gjort. Nu jävlar.
Men, jag är inte bitter. Det är jag verkligen inte. Jag är bara ledsen. Jag är bara så himla trött. Jag vill bara att det skall vara över så fort som möjligt, så att jag kan fortsätta leva mitt liv någolunda normalt. Jag vet att det kommer att gå bra, det tvivlar jag inte på, MEN DET ÄR BARA SÅ JÄVLA JOBBIGT.
Men jag ska kämpa, som jag alltid gjort. Nu jävlar.
Prinsessan och prinsen
Jag må vara gammaldags, men idag, den 19 juni, var verkligen en fin dag. Man får lite mer tro på kärleken och lyckan. Klyshigt, ja, men så får det väl vara då.
För äntligen så slår mitt lilla hjärta lite lugnare
.
VAD?
Fan. Jag orkar inte mer. Det är som att få en örfil av ödet. Har jag inte redan haft tillräckligt?
